Tillbaka igen…

Den 10 juni 2010 skrev jag tydligen mitt senaste inlägg här på bloggen. Då stod vi inför en begynnande valrörelse, givetvis både förhoppningsfulla men också oroliga inför väljarnas ”dom”.

Man kan konstatera att farhågorna till viss del besannades. På nationellt plan vet ni alla att vi socialdemokrater gjorde ett misserabelt val, åtminstone om man gör en historisk jämförelse. På landstingsnivå här i Västernorrland nådde vi inte heller ända fram, även om det väntade katastrofresultatet många väntade sig uteblev. Jag var en av dem som faktiskt trodde på att vi skulle kunna vinna majoritet i landstinget. Nu blev det en, om än, knapp förlust. Vi tappade majoriteten i landstinget för första gången på 84 år! Det känns bedrövligt att behöva lämna över makten till den borgerliga alliansen (M, FP, KD, C, SJVP och MP). Det de lyckats åstadkomma under sina första tre månder vid makten har varit att grälat offentligt, raserat förtroendet för hälso- och sjukvården i länet samt köpt in 8 Iphones för över 10 000 kronor styck (detta konstycket lyckades de med redan innan de tog över).

Som härnösandsbor så kunde vi glädjas åt det historiska resultatet i kommunvalet. Det är inte i många valrörelser som Socialdemokraterna lyckats nå över 40 % i kommunen. Det innebär att vi nu är i majoritet tillsammans med våra samarbetspartier (MP) och (V).

Rent personligt har perioden varit händelserik. Jag fick väljarnas förtroende att företräda Socialdemokraterna i kommunfullmäktige i Härnösand, sitter sedan årsskiftet också i socialnämnden.

I landstinget har jag vid sidan av mitt yrke som politisk sekreterare också valts som oppositionens gruppledare i den nya Hälso- och sjukvårdsnämnden. Så visst har jag att göra.

Igår fick jag också mina partikamraters förtroende att leda arbetarekommunens verksamhet. Det är naturligtvis en stor ära för mig. Jag är förvånad själv hur snabbt allt har gått, för ett år sedan hade jag just flyttat till Härnösand. Jag jobbade på ÖKS, kände då ett litet sug att komma tillbaka till politiken igen, detta efter att ha haft en ganska lång period utan politiskt engagemang.

Jag är särskilt glad över att årsmötet valde gå på valberedningens förslag. Styrelsen består nu av tre ordinarie ledamöter under 31 år, med de tre ersättarna så är medelåldern än lägre. Kan konstatera att vi går igenom ett generationsskifte i Härnösands arbetarekommun.

Jag ska försöka skriva lite mer frekvänt här på bloggen också. Om inte annat för att undvika bli uthängd av radion som en av de politiker som slutat blogga, för det har jag inte. Även om jag varit ruskigt dålig på att uppdatera den. Väl mött kamrater!