”Signerat Andreas Sjölander”

Först och främst vill jag säga att detta är mina egna åsikter kring frågan och jag delger er därför inte åsikter ifrån min arbetsgivare.  Detta är konflikten som jag har tolkat det.

Nu är det knappt en vecka kvar till omröstningen om Marianne Mikkos rapport om ”Mediernas koncentration och mångfald i Europeiska unionen”. De svenska socialdemokraterna, med Inger Segelström i spetsen har verkligen ”stångat sin panna blodig” för att förändra rapporten till det bättre. Bl.a. har vi försökt få bort allt som handlar om bloggande.

- Vi blev lovade att rapporten skall innehålla en skrivning om att Europaparlamentet välkomnar bloggandet som en del i att öka människors rätt att yttra sig. Detta röstade också den socialdemokratiska gruppen för.  Vi har också genom vårt arbete fått bort alla negativa skrivningar i rapporten som handlar om reglering, avgiftsbeläggning osv. Detta är vi givetvis glada över, men tyvärr återstår det en skrivning i det kompromissade förslag av rapporten (kompromiss mellan Socialistgruppen, Liberalerna och de konservativa, detta förslag hittar ni nederst i detta dokument) som vi inte kan acceptera. Detta har varit en lång strid kring denna skrivning. Den lyder enligt följande:

(Paragraf 24) ”Encourages an open discussion on all issues relating to the status of weblogs”.

Mikko och hennes politiskt sakkunniga har fått flera förslag på andra skrivningar av oss samt rådet att ta bort skrivningen, men de har inte gett sig och har nu också fått med denna skrivning i den kompromiss som träffats mellan ovan nämnda grupper. Jag tycker personligen att skrivningen är tveksam, vad säger den egentligen? Vad är det man vill göra egentligen? Det är sådana vaga skrivningar som leder till att allt fler beslut skickas domstolen för tolkning, givetvis helt oacceptabelt. EU skall inte tycka till om allt, detta är ett sådant ärende som jag tycker att man egentligen kunde ha sluppit att ta i. Givetvis är det viktigt med mångfald i media men denna rapport är inte bra och tillför inget nytt, även om den i grunden lyfter en viktig fråga. Rapporten är dock bra mycket bättre nu än när vi började att ”bråka” i frågan, men även om vi fått igenom det allra mesta så är vi inte nöjda, varken med rapporten som sådan eller med hur man behandlat frågan.

Den stora knäckfrågan är alltså paragraf 24. Denna paragraf bygger på ett ändringsförslag lagd av en konservativ ledamot i kulturutskottet, därför misstänker jag också att Marianne Mikko haft svårt att kompromissa om denna punkt. För att få moderater och kristdemokrater från Europas länder att stödja rapporten så har hon också fått kämpa för att få skrivningen att kvarstå, tyvärr tycker jag. Det skapar bara en massa onödig debatt, då Europaparlamentet inte är lagstiftande i frågan, rapporten innebär inte att något förändras utan är egentligen starten på en process som inte behöver leda till något.

De fem svenska socialdemokratiska ledamöterna (Inger Segelström, Anna Hedh, Göran Färm, Jan Andersson och Åsa Westlund) har gjort allt som gått för att förändra förslaget och har också förändrat mycket, men fortfarande återstår denna skrivning vilket är olyckligt enligt vårt sätt att se det. Med den nya arbetsordning (som träder i kraft under nästa session) som Europaparlamentet nu arbetar efter så har också möjligheten att kunna förändra förslaget också minskat om man inte får med rapportören i ens tankar. Nu återstår som sagt denna skrivning som vår grupp vet att vi motsätter oss, vilket de också accepterar, även om majoriteten är en av annan åsikt. 

Så nu uppmanar jag er bloggare att inleda diskussionen om alla frågor som berör bloggarnas status, berätta vad ni känner… Ni vet vad de svenska socialdemokraterna tycker, men det finns andra som kanske kan påverkas.  Själv är jag rätt less på frågan… Jag tycker personligen att statusen är fastslagen, en blogg är en blogg, inte en ett journalistiskt medie som berör särbehandlas mot andra sätt att uttrycka sig. Sen finns det givetvis både journalister och andra som bloggar, men låt dem göra det. Skönt dock att vi kunde förhindra det som berörde reglering och avgiftsbeläggande, det var viktigt. 

För övrigt kan jag nämna att de socialdemokratiska ledamöterna valde att stödja Christoffer Fjellners ändringsförslag i Telecompaketet, tyvärr fick han inte ihop tillräckligt många namn (krävdes 35) för att lämna in dem.

Kompromissen finner du här: