”Signerat Andreas Sjölander”

Läste häromdagen Mats Engströms utmärkta inlägg om Gunnar Hökmark.  Han skriver där om att Hökmark inte är särskild synlig i kampanjmaterialet Moderaterna har inför valet till Europaparlamentet.

Igår var jag på Kulturhuset i Stockholm där Europadagen uppmärksammades. Medverkade gjorde bl.a. Europeiska kommissionens vice-ordförande Margot Wallström och EU-minister Cecilia Malmström (FP). Det hölls också ett antal kandidatdebatter. I två av dessa skulle moderaternas förstanamn, Gunnar Hökmark delta, enligt det program som delades ut. Hökmark syntes inte till alls. Istället var det fjärdenamnet Christoffer Fjellner som fick rycka in.  Hökmark kan givetvis ha blivit sjuk, eller varit upptagen med andra saker. Men faktum är ju att Hökmark är en klassisk moderat, han skickades till Bryssel för att han inte passade in i konceptet med ”De nya moderaterna”. Och sannerligen så har  Hökmark varit en representant för ”Brunkergänget”. Han tillhör den konservativa gruppens allra mest högerinriktade politiker. Ibland blir man bara förbannad, men samtidigt så är det skönt med moderater som är ärliga angående den politik de för.

Reinfeldt och Borg pratar en hel massa, ibland är jag benägen att hålla med om deras analyser. Men när det kommer till aktiv handling så är de nya moderaterna ungefär som de gamla moderaterna, de förändrar samhället i grunden, där de rika blir rikare och de mindre välbärgade tvingas se trygghetssystemen utarmas. Detta gör de på klassisk vänsterretorik. Är Hökmark en belastning i detta läge? Tystas Hökmark nu inför valets slutskede? Ångrar moderaterna sitt val som listetta?