”Signerat Andreas Sjölander”

Det var ett intressant Agenda ikväll i SVT. Frågor som behandlades var rättssäkerheten i Sverige, skatteparadis som Liechtenstein samt det stundande Europaparlamentsvalet. I den första EU-debatten diskuterade Marita Ulvskog (S) mot högerpolitikern Gunnar Hökmark (M). Marita var riktigt bra och förklarade tydligt att skillnaden mellan riksdagen och Europaparlamentet är stor, men  att det också finns också stora likheter. Det  är oerhört viktigt om det är höger eller vänster som sitter på makten, vem som styr förhandlingarna om olika frågor. Socialdemokrater och konservativa röstar förvisso lika i slutomröstningarna om olika betänkanden i 7 fall av 10, men som jag skrivit tidigare är slutomröstningen det sista som sker. Innan dess är det tuffa förhandlingar i utskott, och bland rapportörer/skuggrapportörer. Även i riksdagen röstar faktiskt oppositionen med majoriteten fler gånger än vad de röstar emot. När ”Ny Demokrati” kom in i den svenska riksdagen så gjorde man också mätningar på hur ofta partierna röstar likadant. Det ligger i missnöjespartiers natur att genomföra sådana mätningar, för man vet att de dominerande partierna röstar lika i fler fall än vad de inte gör det. På detta sätt vill man visa att man själva är det enda alternativet till förändring.  På samma sätt som Ny Demokrati agerade i riksdagen har Junilistan agerat i Europaparlamentet. Istället för att själva vara med och påverka har de satt sig på läktaren och räknat de andra partiernas röster. Kolla t.ex. i svenska kommunfullmäktige, det är rent kvantitativt inte så många ärenden partierna skiljer sig åt. Men det är de frågor som man röstar olika som är särskilt intressanta. Om man röstar lika i 7 fall av 10, så innebär det faktiskt att hela 3 fall av 10 så röstar man olika. För att belysa detta på ett bra sätt så tar jag två ärenden som röstades under den sista sessionen i maj:

• Ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av gemensam organisation av jordbruksmarknaderna när det gäller handelsnormer för fjäderfäköt (artikel 131 i arbetsordningen)

• Återvinning av bensinångor vid tankning av motorfordon

Dessa frågor hade inte ens röstats i riksdagen utan beslutats på tjänstemannanivå. Det är frågor som det råder en ganska stor konsensus kring och då förfaller det sig naturligt att också det får ett stort stöd från Europaparlamentet. Det finns också frågor där (M) och (S) delar en ganska gemensam syn på. T.ex. kampen mot sexuellt utnyttjande av barn och barnprostitution eller att markera Europaparlamentets syn på de mord på kvinnor som äger rum i Centralamerika. Mer förundrad blir man att Junilistan faktiskt är de enda som röstar emot sådana frågor. Istället för att rösta för det självklara i att förbättra situtationen för världens barn så röstar man av principsjäl emot. Detta sätter inte minst de barn som blir utnyttjade i kläm.

Sen finns det de frågor där högern inte vill ha med Socialdemokraterna i kompromisserna eller där de går längre än vad vi kan godkänna, som i t.ex, skapandet av den gemensamma asyl- och migrationspolitiken, där (M) och hela borgerligheten röstade för att man skall kunna låsa in flyktingar i upp till 18 månader utan rättslig prövning, eller förse dem med 5 års återinreseförbud. Även i frågor kring arbetsrätten är skillnaden stor. Enda alternativ till att högern skall kunna regera helt fritt är faktiskt att Socialdemokraterna är villiga att kompromissa. En starkare Socialdemokrati kommer innebära att vi sitter på ledarplats när det är dags för att kompromissa, det kommer att styra politiken åt vänster, sätta människan bästa i centrum och även skapa goda villkor för företagen, framför den politik vi ser idag där kapitalet alltid har företräde framför människorna. Det spelar stor roll vilken som är stört i Europaparlamentet, idag är det högern, därför är jag också starkt kritisk mot den utveckling som EU tar idag.

Jag får också allt mer klart för mig varför Högern väljer att gömma undan Hökmark från alla debatter de kan, han är verkligen blek. Han har hakat upp sig på att Socialdemokraterna vill förflytta makten över arbetsmarknadspolitiken till EU. Det är naturligtvis inte så. Tillsammans med sina högervänner och med hjälp från EG-domstolen så har EU de facto fått inflytande över den svenska arbetsmarknadsmodellen. Det Socialdemokraterna syftar till att göra är att förändra politiken så att det inte skall vara tillåtet diskriminera utländska arbetstagare genom så konkurrera med lägre läner och inte vara möjligt att konkurrera med sämre arbetsförhållanden. Det är genom den förda högerpolitiken som arbetstagare ställs mot arbetstagare, detta är grogrund för högerextrema krafter och något som man måste ta på allvar. Moderaterna har inga större problem med att makten över arbetsmarknadspolitiken ligger på EU- nivå, då får man hjälp med sina mål att krossa den svenska modellen, utan att själva behöva ta ansvar. De vet att Svenskarna stöder den svenska modellen och att de skulle förlora på att själv initiera krossen. På samma sätt så vill de nu att välbetalda byråkrater i Bryssel skall få makten över sjukvården, att sjukvården skall bestämmas ännu längre ifrån människorna. Den politik som högern för innebär att bara de med stora plånböcker kommer att ha möjlighet att få snabb vård, medan de med inga, eller små besparingar inte kommer ha möjlighet att söka sjukvård i ett annat land.  En annan fråga som högern och vänstern tyckte olika var i frågan om rättssäkerhet på Internet och Telekompaketet. Där Hökmark och hans högervänner ansåg att det var viktigare att stressa igenom Telekompaketet än att garantera rättssäkerheten. Hela den Socialdemokratiska gruppen tyckte annorlunda och på det sättet spräckte man också den överenskommelse som låg. Precis som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet röstade emot FRA-lagen när den togs i riksdagen.

Ett annat Europa behövs och är möjligt, men bara genom en stärkt Socialdemokrati!