”Signerat Andreas Sjölander”

Så har Politikerbloggen avslöjat att Hyrlett.nu är i nära symbios med det moderata partiet i Sverige. Det är egentligen en stor skandal, stämmer det inte så vore det verkligen på sin plats att officiella företrädare tar avstånd från de ledande representanterna för partiet som faktiskt är organiserade i rörelsen, vars affärsidé bygger på att konkurrera genom dumpade löner och kassa arbetsvillkor. Jag har ju själv också uppmärksammat banden mellan tankesmedjan Timbro, det moderata partiet och företaget Hyrlett.nu. Har ju också ifrågasatt rörelsen på flera andra sätt, det är något som inte riktigt stämmer i de uppgifter som företaget nämnt om arbetsvillkoren. Det har väl inte alltid varit populärt det jag skrivit, särskilt irriterade har människor på högerkanten blivit över att det faktiskt är någon som faktiskt kritiskt granskar denna rörelse, för högerdominerade media verkar inte ha något intresse av detta.

Möjligtvis ser de nu möjligheten att få hjälp utifrån att få igenom de mål som de alltid har haft, att krossa den svenska modellen och att genom lönedumpning och systematisk diskriminering av utländska arbetstagare även tvinga fram försämrade arbetsvillkor även bland svenska arbetstagare. Hjälp får de från centerledamoten Lena Ek och diverse borgerliga kandidater, redaktörer och krönikörer som inte ser några problem med lönedumpning som affärsidé.

Nu avslöjas också att en av männen bakom Hyrlett.nu, Maris Sergejenko är Socialdemokrat, han arbetar nämligen för en brittisk ledamot från brittiska Labour, enligt Politikerbloggen. Detta är delvis sant, jag har om än flyktigt lärt känna Maris Sergejenko som varit i Bryssel ungefär ett halvår kortare än vad jag varit. Han började praktisera för Michael Cashman, Labour, våren 2008, samtidigt som jag var praktikant för Socialistgruppen. För det är just det han är, praktikant. Ingen nedvärderande ton i det, är dock bara viktigt att förklara hur det står till.

Jag har av respekt för Maris inte tagit upp detta i de inlägg jag skrivit på bloggen, även om jag självklart vetat hur det legat till.  Det är inte Maris Sergejenko som är problemet, det är den rörelse han företräder, och den affärsidé de bygger den på, som är det. Jag har heller inte sett det som särskilt intressant att göra det till en personlig vendetta mot Maris, har dock  tagit mig friheten att ifrågasätta det Maris säger, i egenskap av talesperson för företaget, det är stor skillnad. Jag skall också erkänna att jag har all respekt för Maris, han är t.ex. en sann förkämpe för HBT-personers rättigheter, det är också på dessa meriter som jag gissar att Michael Cashman anlitat honom på.

Jag och Inger samarbetade mycket med bl.a. Michael Cashman när likabehandlingsdirektivet behandlades nu i våras, dock inte med Maris som sakkunnig, utan hans kollega. Jag är djupt imponerad av denna Labourledamot, väldigt sympatisk och otroligt skicklig politiker. Han har precis som Inger Segelström suttit i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter (LIBE), under den gångna mandatperioden. Det finns ingen anledning att förbjuda Cashman att anställa vem han vill, eller för den skull som i Sergejenkos fall, anlita vilken praktikant han vill. Vem som helst måste ha rätten att praktisera för vem de vill. När jag praktiserade i Socialistgruppen fanns det flera praktikanter som röstat på ett högerparti i tidigare val. Detta diskvalificerade dem inte från att praktisera. På samma sätt vore det fel att diskvalificerade en hängiven förkämpe för inte minst HBT-personers rättigheter, bara för att han är engagerad i detta företag. Jag tycker att affärsrörelsen är förkastlig men det är handlar inte om Maris som person. Jag har  aldrig sett några indikationer på att Maris Sergejenko är medlem i vårt parti. Det får han gärna vara, liksom att han ska få praktisera i Europaparlamentet på sina meriter i HBT-frågorna. Men även partikamrater måste ha rätten att vara oeniga, om inte så är det helt onödigt att engagera sig politiskt. Om två personer alltid är överens om allting så är åtminstone en av de personerna överflödiga. Maris Sergejenkos åsikter är knappast representativa för socialdemokratiska sympatisörer oavsett från vilket land i EU de kommer ifrån.

Junilistans Sören Wibe går i alla fall i taket,  över att en ”socialdemokratisk tjänsteman” aktivt motarbetar det socialdemokratiska partiet. Han nämner inte att Wibe liksom sina sakkunniga som han valde att anställa som Socialdemokratisk europaparlamentariker, ofta verkligen motarbetade den socialdemokratiska gruppen, inte bara genom att rösta annorlunda utan genom att lägga käppar i hjulen och samarbeta med andra partiers ledamöter istället med sina partikamrater.  Wibe är också helt okritiskt inställda till sina egna partikamrater i Europaparlamentet,  som han kommer att samarbeta med om han kommer in i Europaparlamentet. Dessa ”kamrater” som på alla sätt motarbetar HBT-personers, kvinnors-, handikappades och tredjelandsmedborgares rättigheter. Wibe kommer om han återkommer till Europaparlamentet sitta i en vidrig partigrupp och röra sig i samma korridorer som riktiga mörkermän, utan att jag för den skull anklagar Wibe för att stå för denna politik. Nu kommer företrädare för Junilistan skriva på min blogg, att problemet med konstiga människor även i vår grupp. Det stämmer att det finns knäppskallar, det finns det i de flesta grupperingar.  Men det knäppisarna är knappast representativa i den Socialdemokratiska gruppen, det är det dock i Wibes egna grupp. Där är en majoritet av ledamöterna riktiga knäppskallar…

Wibe säger till politikerbloggen:

-Det är nästan så att man ramlar av stolen. En socialdemokratisk tjänsteman, som alltså arbetar för Marita Ulvskogs grupp i EU-parlamentet, är talesperson för hyrlett.nu, det företag som hon kritiserat så hårt i pressen.
- Det här visar med all tydlighet att de svenska socialdemokraterna kommer att få det mycket svårt att driva en svensk linje i sin egen grupp. Jag skulle till och med vilja säga att det finns en risk att svenska löntagares intressen hotas av den socialdemokratiska gruppen. Här kan vi i Junilistan driva en konsekvent linje, eftersom vi inte har någon partipiska som viner över oss.

Jag tycker att detta är bara ett i raden av riktiga lågvattenmärken av Wibe, han är en riktig pajas. Jag ramlar nästan av stolen över den okunskap Wibe uppvisar. Skall jag skratta eller gråta? I Wibes grupp finns en majoritet som motarbetar Socialdemokratiska gruppens krav på översyn av utstationeringsdirektivet. På samma sätt som hans partigruppskamrater motarbetar HBT-personers rättigheter (vilket också Wibe tidigare gjort sig (ö)känd för) så motarbetar man också arbetstagares rättigheter på arbetsmarknaden.

Cashman är som sagt ledamot i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, han är inte alls inblandad i arbetsmarknadspolitiken. Det är inte på sina meriter som företagsledare som Sergejenko arbetar i Europaparlamentet, långt därifrån. Sen är det bara fånigt av Wibe att göra detta till en svensk fråga, det handlar inte bara om svenska löntagares intressen, det handlar om ordning och reda på arbetsmarknaden i hela Europa. Att förhindra att arbetstagare diskrimineras genom sämre arbetsvilllkor och dumpade löner. Problemet är så mycket större än bara svenska. En översyn av utstationeringsdirektivet stöder i stort sett alla socialdemokratiska ledamöter i Europaparlamentet, tyvärr är det inte så i Wibes partigrupp.

I veckan var den Socialdemokratiska gruppens ordförande, Martin Schulz, på plats i Stockholm. Han var oerhört tydlig med att detta är ett lika stort problem i Tyskland, som Luxemburg som Sverige. Han sa också att ”Den Socialdemokratiska gruppen ALDRIG kommer att medverka till att godkänna en kommission som inte kommer att arbeta för en förändring av utstationeringsdirektivet”.

Cashman är som sagt inte inblandad alls i arbetsmarknadspolitiken i Europaparlamentet, han sitter nämligen inte i det utskott som dessa frågor behandlas, arbetsmarknadsutskottet, som letts av den svenske socialdemokraten Jan Andersson. Michael Cashmans brittiske partikamrat, Stephen Hughes, däremot är desto mer inblandad i detta utskott. Han är den socialdemokratiska gruppens talesperson i arbetsmarknadsutskottet. Han är också labours talesperson i dessa frågor i Europaparlamentet. Jag har då aldrig märkt av att Michael Cashman ifrågasatt Huhges hållning. För Hughes är nämnligen en av de ledande socialdemokraterna bakom kravet om att störta en kommission som inte ser behovet av en översyn av regelverket. Cashman har också anslutit sig till dessa krav.

Labourledamoten Stephen Hughes, socialdemokratisk talesman i sysselsättning och socialpolitik förklarade den Socialdemokratiska gruppens hållning i frågan:

”Folket i Europa kommer inte att stödja en Europeisk Union som inte tar deras oro på allvar. Vi vill ha försäkringar om att kommissionen kommer att agera.”

Sören Wibe kan lugnt sitta kvar på sin stol, problemet är inte den Socialdemokratiska gruppen, det är högern och Wibes egen partigrupp.  Jag har heller inga personliga problem med Maris Sergejenko, dock företagets affärsidé, det är oerhört viktigt att förtydliga.

Mina tidigare inlägg om Hyrlett.nu: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

DN

SVT-Opinion: Hyrlett.nu, Marita Ulvskog, Gunnar Hökmark, Johan Pettersson

Fler som bloggar: Anna Vikström, Haningeposten, m-partistaten, Anders Löwdin, Mona For President, [s-buzz], Anders Selin, Peter Andersson,  Åsa Westlund, Peter Gustavsson,