Tag Archives: Europaparlamentsvalet

Det var det… ytterligare en valrörelse är över

Ja, då var ytterligare en valrörelse i ända. Strax efter juluppehållet inledde vi planeringen inför denna valrörelse som blivit helt ok om man ser till de förutsättningar vi haft. Vår valrörelse har störts av en sällan skådad mediagranskning, utspel vi tänkt göra har vi inte fått ut på tidningarnas debattsidor, men när moderaterna två dagar efter tar våra idéer så har de inga problem att nå ut med detta. Jag tror att det finns all anledning att granska mediabevakningen inför detta val.  Jag tycker även att det ”oberoende” SVT agerad högst tvivelaktigt, t.ex. dess Agendaredaktion. Kommer mediaredaktionerna att utvärdera sin egen insats. Jag tycker ändå att på det stora hela så har mediabevakningen varit ok, lite mycket fokus på löner och andra bidrag, istället för att diskutera politiska skillnader. Åtminstone jag hade glatts åt detta.

Jag tror inte att Vänsterpartiet heller har tjänat på att driva frågan om lönerna särskilt mycket, istället har de retat upp en massa väljare som protesterat genom att stanna hemma. Det ser vi inte minst på deras valresultat. Jag tycker att de gjort en bedrövlig valrörelse. Deras väldigt erfarna toppnamn Eva-Britt Svensson, som jag har väldigt stor respekt för tidigare, och har fortfarande, har istället för att prata hennes oerhört viktiga hjärtefrågor som människohandel och trafficking och jämställdhetsfrågorna i stort, så har kommit att sitta i tv och gnälla på lönerna. Klart som fasen att folk inte lockas till valurnorna. Hon har också haft en väldigt tuff uppgift att vara toppnamn när Jonas Sjöstedt lämnat sitt uppdrag som Europaparlamentariker. Det blev verkligen en omvänd Sjöstedteffekt. I norrland så kunde Socialdemokraterna gå fram, detta i mångt och mycket på vänsterns bekostnad. Nu tappar vänsterpartiet ett mandat, de får nog ta sig en funderare på framtiden. Det måste vi också göra, vi gick som sagt väldigt bra norrland. I Kramfors ökade vi t.ex. 6,7%, vilket jag gläds över. Samtidigt tappar vi i storstäderna och framförallt i Stockholm. 16.7% i Stockholms län är ett riktigt dåligt resultat. På det stora hela så står vi på break-even, vi varken går framåt eller bakåt i Sverige i stort, men när det kommer till de riktigt folkrika regionerna så backar vi. För framtiden är detta väldigt oroande. Att bara vara det 3:e största partiet i Stockholms län, fungerar inte i längden.

Det är inte en  helt enkel uppgift att stärka vårt parti i storstäderna utan att för den skullen göra oss mindre attraktiva i resten av Sverige. Vi är klassigt starka i norrland och det bekräftar vi också i detta val, ca. 37% av de röstande röstade på oss i de fyra nordligaste länen. Med knappt 40% valdeltagande är det dock en försvinnande liten del av de röstande som dessa utgör. Hur vinner vi stockholm utan att förlora dessa? Centerpartiet börjar gå åt det hållet. Vi har en stor utmaning framför oss, men samtidigt finns det ingen anledning att ge upp.  Glädjande är dock att vi Socialdemokrater trots det dåliga resultatet får ett extra mandat i Europaparlamentet om och när Lissabonfördraget vinner laga kraft. Jag vill samtidigt ta tillfället i akt och berömma våra kandidater som verkligen gjort ett hästjobb, de har trots motvind, regnrusk och borgerligt mediaklimat kämpat på allt vad de kunnat. Jag har i valrörelsen verkligen imponerats över de insatser som t.ex. Marita Ulvskog gjort, men också de insatser som t.ex. Göran, Olle, Åsa, Anna, Ardalan, Jens, Evin och Börje osv gjort. Ni har all anledning att vara stolta över era insatser.

Jag vill i och med dentta också gratulera Piratpartiet för en bra valrörelse. Jag håller dock med Expressens ledare som tar upp det faktum att ni istället för att samarbeta med de krafter i d e vanliga partierna som faktiskt aknätivt driver de frågor som ni bygger er politik på. Se dessa människor som en möjlighet istället för fiender. Ni kommer aldrig att komma någonstans utan att samarbeta. Sen kan jag fundera över nyhetsinslagen och intervjuerna med herrarna Engström och Falvinge (PP) där en man i 40-årsåldern står och imiterar pirater med säga ”yaaarrrrr” i mikrofonen. Det imponerar åtminstone inte på mig. Skall bli roligt att höra Piratpartiets kommentar till att de nu måste lita sig till Lissabonfördraget för att  få ett extra mandat, de motsätter sig Lissabonfördraget, hur ser det på den uppkomna situationen? Samtidigt måste jag lägga fokus på denna  ”debattartikel”, vad vill Andersdotter säga? För det första så är hon långt ifrån invald, för det andra så är det tydligt att hon ser politikeruppdraget att sko sig själv istället för att slåss för det man tror på. Hon döljer det åtminstone inte…

Både Folkpartiet och Mijöpartiet gjorde som väntat ett riktigt bra val igår. Båda ökade ett mandat. Samtidigt gjorde Junilistan inte om den bedrift man lyckades med för fem år sen, då man fick tre mandat. Med interna bråk och med fem år på läktaren så kommer ingen från Junilistan att representera Sveriges väljare i Europaparlamentet mandatperioden 2009-2014. Jag är ändå smått förvånad över detta. Jag hade ändå trott på en tydligare Wibe-effekt, men samtidigt så flyr nog de borgerliga väljarna med Wibe som förstanamn. Jag tycker ändå att Wibe har framstått som rätt sympatisk i debatterna som varit. Jag skall dock erkänna att jag inte är särskilt ledsen över att detta parti nu lämnar den politiska arenan, de har nött ut stolarna på läktaren tillräckligt. En sak skall jag dock ge Nils Lundgren rätt i, partierna har gått mot en mer kritisk, eller snarare sund, hållning till EU-medlemsskapet. Moderaterna följde upp 2004 års valresultat med att göra ytterligare ett katastrofval. För bara några veckor sedan så kände moderaterna medvind, då hette det ”vi skall bli sveriges största parti den 7:e juni”, nu blev det, med råge, slagna av Socialdemokraterna. Vi skall inte glädja oss över vårt resultat, men moderaterna bör verkligen inte göra det. Reinfeldts ”statsmanna-gloria” håller på att falla av. Det bådar inte gott inför det svenska ordförandeskapet, att väljarna avvisar den politik, som han levererar. Detta är en tydlig misstroendeyttering mot Reinfeldt.

Jag är riktigt orolig för framtiden, valet var en katastrof för många Socialdemokratiskater partier i EU. Nu växer högern och extremhögern på vår bekostnad. Det är inte vad som behövdes i dessa kristider. Det är framförallt de som inte gick och röstade igår som kommer att förlora på detta, arbetare, sjuka, pensionärer och arbetslösa.

Blir mer spännande att följa rösträkningen av personkryssen, som nu satt igång. Efter lite snabb överslagsräkning så kommer det att krävas ungefär 38000-39000 röster för att kryssa sig förbi någon på den socialdemokratiska listan. Just nu verkar det inte bli några omkastningar, men fortfarande återstår det en stor andel kryss att redovisa. Från övriga partier så verkar det kunna bli förändringar hos Kristdemokraterna och Moderaterna. Där Alf Svensson antagligen kniper ”floskel-Ellas” plats och där Anna-Maria Corazza Bildt skulle kunna peta ner Susanne Haby. Blir spännande att följa detta i fortsättningen också.

Jag får säkert anledning att återkomma om detta även här framgent, imorgon först kan vi nog se tydligare tecken på vilka som kommer att representera de svenska väljarna i Europaparlamentet, nu är det bara dryga 5% av valdistrikten som är redovisade.  Jag önskar iallafall alla lycka till!

AB,  AB2, Expressen, Expressen2, DN, DN2, DN3SVD, SVD2,

 Robert Noord, HBT-sossen, Mitt i steget, Peter Andersson, Thomas Bodström, Krassman, S-buzz, Jonas Morian,

Fortfarande tiger (M) och (KD) om samarbetet med fascisterna…

reinfeldt

Den socialdemokratiske Europaparlamentarikern Göran Färm, ställde redan i slutet av mars en fråga på sin blogg, detta med anledning avsammanslagningen mellan Alleanza Nazionale bestående av det nyfascistiska partiet MSI och en del mindre småpartier samt Silvio Berlusconis parti ”Heja Italien” (Forza Italia). Inför valet till Europaparlamentet så ställer man nu tillsammans upp i det nybildade partiet PDL – ”Frihetens Folk” (Popolo della Libertà).

Med anledning av detta så frågade sig Färm om denna nya partibildning kommer att tillhöra den främlingsfientliga gruppen UEN, eller om de tar plats, precis om ”Forza Italia”, i de svenska moderaternas och kristdemokraternas partigrupp, EPP-ED. Berlusconis Forza Italia är medlem i EPP, dvs samma grupp som svenska moderater och kristdemokrater. Färm skriver:

Det är illa nog att de i åratal har accepterat att sitta i samma partigrupp som Berlusconi, miljardären som inte har dragit sig för att utnyttja sin position som premiärminister till att stärka sitt mediemonopol och slå direkt mot de rättsliga organ som har försökt åtala honom för den ena skumraskaffären grövre än den andra.

Nationella alliansen har hittills tillhört den högerinriktade EU-skeptikergruppen UEN, bl a tillsammans med Dansk Folkeparti. Kommer nu svenska moderater och kristdemokrater att acceptera att få in även de italienska f d nyfascisterna i sin grupp? Eller vågar de ta en strid för att hålla rent mot extremhögern?

I detta val har partigrupperna blivit brett omdiskuterade, inte minst för att Piratpartiet konsekvent har vägrat att berätta vilken partigrupp de kommer att tillhöra. Jag har själv vid två tillfällen bloggat om Piratpartiets agerande (här och här). Jag tycker att det är fel att man inte är tydligare med denna frågan, men jag har full förståelse för detta då partiet avser att ta röster från alla partier. Det skriver jag också i mina blogginlägg. Men det är också en fråga om vilken partigrupp Piratpartiet KAN tillhöra.

Jag har också skrivit om Junilistans grupp, IND-DEM. Om moderaternas och kristdemokraternas partigrupp, i frågan om ett turkiskt medlemsskap i den Europeiska unionen och om skillnaderna mellan den socialdemokratiska gruppen och den konservativa i frågan om den gemensamma asyl- och migrationspolitiken, där vi vet att även de svenska alliansledamöterna hellre samarbetar med fascister och grovt främlingsfientliga krafter än med oss Socialdemokrater. Därför är det också viktigt att moderaterna och kristdemokraterna ger klart besked på frågan om de avser att samarbeta med nyfascisterna, eller om de tänker verka för att sparka ut Berlusconi från den partigrupp som hans nuvarande parti tillhör? När kommer detta besked? Ni har nu inte ens ett dygn på er, väljarna måste få veta detta… Denna fråga måste också gälla Kristdemokraterna, hur avser ni att agera? Partigrupperna är viktigare än vad väljare i allmänhet tror, därför är denna fråga oerhört viktig. Moderater och även kristdemokrater har tidigare antytt att Piratpartiet vilseleder sina väljare genom att inte avslöja vilka man avser att samarbeta med i Europaparlamentet, det är ingen tvekan om att de själva också är ganska sparsamma med att avslöja sina planer för framtiden, kommer de t.ex. att samarbeta med fascister?

Mina inlägg om: Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Junilistan

Mer om valet: AB, AB2, AB3, AB4, AB5, Expressen, Expressen2, Expressen3Expressen4, DN, DN2, DN3, DN4, DN5, SVD, SVD2,

Fler bloggar: Veronica Palm, Wälivaara, HBT-sossen, Byggjobbarbloggen, Peter Andersson, Mitt i steget, Claes Krantz, Johanna Graf, Anna Vikström, Alliansfritt Sverige, Erik Laakso, Promemorian, Bodströmsamhället, Feldermania, Natasa, Fritt ur hjärtat, Markus Blomberg, Hannah Bergstedt, Ewa Jansson.

Ännu fler bloggar om morgondagens val: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16

(KD) Ella Bohlins ”Non facking generation” handlar om allt annat än avhållssamhet.

http://europaportalen.se/action/tinymce3/uploaded/bilder/EllaBohlin.jpg

Högern, ja förutom Centerpartiet då, vill gärna ge sken av att de är eniga med vänstern om att den svenska kollektivavtalsmodellen skall bibehållas. Trots detta anser de alla att det är rasism att efterfråga ”lika lön för lika arbete”. Företag skall enligt högern ha rätten att kunna diskriminera utländska arbetstagare. Jag vill påstå att detta är en oerhört tydlig höger- och vänsterfråga oavsett vad högern säger. Alltså inte bara den svenska kollektivavtalsmodellen, utan ordning och reda på arbetsmarknaden, schyssta villkor och respekten för de fackliga rättigheterna.  Snacka går ju, men högerns historia visar något annat. Istället för att gå i öppen konflikt med vänster, så försöker de nu ge sken av att de värnar den ”svenska modellen”. Förhoppningsvis går inte svenska folket på denna retoriska skuggridå. Det finns fler än centerpartisterna som är emot fackets rättigheter. Ella Bohlin (KD) till exempel. (Läs Jan Anderssons inlägg Ella Bohlin och Lena Eks oförmåga att förstå problematiken)

Kommer ni ihåg salladsbaren Wild’n Fresh i Göteborg? Det var den baren som försattes i blockad av facket, då de vägrat teckna kollektivavtal för sina arbetstagare. Denna blockad fick den dåvarande ordföranden för Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU), Ella Bohlin att gå i taket. Ja, det är samma Ella Bohlin som för tillfället syns i kassa tv-reklamer, och använder sig av inövade floskler i tv-debatter, floskler hon inte ens övat in tillräckligt bra, det låter verkligen falskt! Som en bekant till mig sade idag, pratar  verkligen ungdomar så idag?

I alla fall, Ella Bohlin är nu kristdemokraternas förstanamn i valet till Europaparlamenet. Hon har inte varit särskilt drivande i frågan om fackets rättigheter, eller som hon tidigare velat, begränsa fackets rättigheter och uppmanat alla ungdomar att hoppa av facket. Facket sysslar enligt Bohlin med maffiametoder. KDU tog då initiativ till ”Non Facking Generation”. Till tidningen Stockholms fria, sade Bohlin i samband med lanseringen av detta initativ:

- Det som är huvudkravet i kampanjen är att vi vill begränsa fackets möjlighet till oproportionerliga stridsåtgärder. Rubriken syftar på att vi inte vill ha bråk på arbetsmarknaden, och vi tycker att facket har profilerat sig genom att tillämpa maffiametoder. Vi vill ha en lugn arbetsmarknad, och vi tycker att facket har motverkat sitt eget syfte. Sofia Appelgren och salladsbaren Wild n” Fresh är ett tydligt exempel på vad vi menar. Det är otroligt att facket kan krossa en ung människas dröm, trots att hon ger bättre villkor än kollektivavtalet.

I samband med blockaden mot salladsbaren så försvarade arbetsmarknadsminister Littorin fackets agerande, vilket Bohlin ansåg vara en skam för en alliansföreträdare.

- Jag tycker att det är märkligt att en företrädare för alliansen resonerar på det sättet. Jag inser fackets historiska värde, att man har kämpat för arbetarnas rättigheter, och det var inte så lätt förr i tiden. Det är en demokratisk rättighet att organisera sig fackligt och det vill vi ju bevara, men det måste finnas en gräns för vilka uttryck en blockad får ta sig.

Det är tydligt att Bohlin anser att en av Alliansens viktigaste frågor bör vara att begränsa fackets rättigheter, det är kanske då inte så märkligt att alla Alliansföreträdare är eniga om att Lavaldomen inte är något problem. För med den domen, och de andra domarna i EG-domstolen som kommit under senare år så riskerar fackets möjligheter att vidta åtgärder, och ställa krav på rimliga villkor på arbetsmarknaden. Alliansen vill använda EU för att begränsa de fackliga rättigheterna, detta för att slippa att ta ansvar själva för att nedmontera en arbetsmarknadsmodell som har brett stöd bland det svenska folket. Det kan inte bli tydligare än ”Non facking generation”. Lägligt till valet verkar Bohlin nu ha ändrat sig, fast den gubben går åtminstone inte jag på.

Behöver jag påminna er om att Ella Bohlin är kreationist? Något hon också förnekar nu när det är dags för valkampanj. Men detta får hon svar på tal om. Man tjänar inte något på att fara med osanningar Bohlin, var ärlig nästa gång!

Aktuellt: Alliansfritt Sverige, Calle Fridén, Dagens Konflikt, Hultin, Aftonbladet, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Expressen, DN, Dagen, Newsmill, Newsmill2, Newsmill3, SVD,

Läs också mina diskussioner om lönedumpning: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

Fredstanken genomsyrar fortfarande i högsta grad EU-samarbetet…

Först och främst vill jag slå ett slag för Mona Sahlins och Marita Ulvskogs artikel i dagens DN-Debatt.

__________________________________________________________

Vi i Sverige har knappast behövt oroa oss för väpnade konflikter, åtminstone inte under de senaste 50 åren. Sverige har som stat inte varit inblandade i väpnade strider under de senaste 200 åren. Stridigheter har trots detta varit en del av vårt medvetande. De som levde under andra världskriget minns säkert den ängslan som fanns hos svenskarna för att tysken även skulle invadera oss. Ryssen har vi också orat oss för. Under den första gulfkrisen under 1990-talet blev också krig och väpnade konflikter en del av tv-sändningarna, där vi direkt kunde följa de allierades bombräder över Bagdad. Så har det fortsatt, Sudan, Afganistan, Irak igen och framför allt konflikten i det forna Jugoslavien. Vi har haft krig väldigt nära oss, hundratusentals människor i Sverige har också kommit från konfliktshärdar och har sett kriget med egna ögon. Sett landsmän, sina föräldrar eller barn, mödrar och fäder, bli offer för striderna. Trots detta så negligerar vi svenskar EU:s betydelse som fredsbyggare, vi har svårt att förstå hur viktigt EU är för att bygga fred, både i unionen men också i dess närområde.

I statsvetarkretsar heter det att EU kommit att bli en ”area of peace and security”, dvs. ett område för fred och säkerhet. Under de dryga 50 år som EU nu funnits så har det aldrig varit vapenstrider inom unionens gränser (förutom separatistiska stridigheter från människor som ger sig på sina landsmän). Tanken från början var ju att knyta staterna närmare, genom en gemensam kol- och stålmarknad. Den Europeiska kol- och stålgemenskapen var född. Medlemsstaterna insåg ganska snabbt att kostnaden skulle bli så mycket större att gå i konlikt med en annan medlemsskap än vad tjänade på att samarbeta.

Europa var under den tiden sönderslaget efter två världskrig. Fortfarande fanns det regimer i Europa som inte hade någon tanke på att samarbeta. Med tiden så sköljde en demokratiseringsvåg över Europa, åtminstone bland de stater som inte låg bakom Warzawapakten. Med tiden så blev också allt fler stater medlemmar i den dåtida Europeiska Gemenskapen. Även tidigare oroliga stater, som spanien och grekland, fick nu möjlighet att bli medlemmar, under förutsättning att de fortsatte demokratiseringen och delade de värden om fred och säkerhet som Gemenskapen då byggde på (och som man fortfarande bygger samarbetet på). Bara möjligheten att få börja förhandla gör att stater skärper till sig, ett sådant faktum ser vi t.ex. i balkan, där det fortfarande är lite oroligt, men ändå så har man målsättningen klar för sig, medlemsskap i EU. Kandidatländer och de stater som har en reell chans gör stora uppoffringar för att bli av med korruption, de tar ytterligare steg i demokratiseringsutvecklingen och värnar om fred och säkerhet. Detta har gjort att denna ”area of peace and security” har utvidgats i en större omfattning än vad EU har kommit att göra. Det är rätt fantastikt vad EU har kommit att innebära. Det är inte bara inom EU:s gränser som fred och säkerhet har rådit, utan även vid dess yttre gränser (också detta med vissa undantag, men Ryssland och Vitryssland är också tydliga exempel på grannstater som inte riktigt aspirerar för ett EU-medlemsskap).

Jag vill säga att fredstanken fortfarande är högst närvarande i EU. Möjligheten till EU-medlemsskap gör att stater kämpar hårt för fred och säkerhet, det får vi inte glömma. Man kan tycka att EU kostar onödigt mycket pengar, men vad kostar inte krig och väpnade konflikter? EU måste fortsätta växa, detta är inte minst viktigt för freden och stabiliteten i vår union men också vårt närområde.

Kan slå ett slag för min och Jacqulines magisteruppsats som handlar, åtminstone till en del, om detta.

Fler som bloggar:  Calle FridénNathalie Sundesten Landin, Alexandra EinerstamMitt i steget, Peter Andersson, [s-buzz], Haninge-posten, Alliansfritt Sverige,

Gunnar Hökmark (M) ljög i kvällens debatt:

Moderaterna har gömt undan Gunnar Hökmark under denna valrörelsen. Han får inte ens vara med på statsminister Reinfeldts valturné. Ikväll gick det inte att gömma undan Hökmark längre, då det var debatt mellan förstakandidaterna. Hökmark var blek. Härksarteknik varvades med rena lögner. Jag hörde åtminstone två klara lögner ifrån Gunnar Hökmark ikväll. Det ena gällde nivån på lönerna för Europaparlamentarikerna, där han påstod att han är för att samma regler skall gälla för Europaparlamentarikerna som för de nationella parlamentarikerna, alltså våra svenska riksdagsmän. Detta trots att Hökmark röstade för det paket för löner som snart införs där principen om lika lön för lika arbete skall gälla för alla Europaparlamentariker.

Den andra klara lögnen gällde minimiskatter på alkohol, där Hökmark förnekade att han röstat emot höjda minimiskatter på alkohol. Han påstod att han minsann röstat för detta. Men så är det inte, Hökmark och Moderaterna röstade för SLOPADE MINIMISKATTER på alkohol. M-partistaten klargör detta förtjänstfullt hur detta ligger till:

Men Gunnar Hökmark – nu är du ute på hal is: Du har röstat för att SLOPA minimiskatterna på alkohol. Du kommenterar det själv i en artikel i Corren:

Mer om kvällens debatt: Aftonbladet, Expressen, Expressen igen, DN, SVD, SVT, M-partistaten, Robert Noord, Tord Oscarsson, Peter Andersson,