Krönika införd i Tidningen Ångermanland, 2011-09-06
Sjukvårdspartiet i Västernorrland har allt sedan bildandet år 1994 varit en livlig aktör kring vård- och omsorgspolitiken, i länet i allmänhet och Härnösand i synnerhet. Ibland har man haft fog för kritiken som framförts. Ofta har kritiken varit felriktad, man partiföreträdarna har åtminstone tagit alla chanser man fått till att höras och synas.
Sjukvårdspartiet har fokuserat mycket på vården i Härnösands kommun, och fick också vind i seglen när beslutet togs att avveckla Härnösands sjukhus, ett beslut som vi socialdemokrater i Härnösand inte medverkade till. Under sin tid i opposition har partiets företrädare tagit alla chanser man kunnat för att ställa interpellationer och frågor. Sjukvårdspartisten Erica Sahlin har till exempel alltid reagerat starkt på sommarstängningen av medicinsk Rehab vid närvården i Härnösand. När motsvarande stängning gjordes inför årets semester hördes inte ett ord från vare sig Sahlin eller hennes kollegor i Sjukvårdspartiet. Även den tidigare stridbare sjukvårdspartisten, Tommy Berggren, har helt tystnat. Man ansluter sig helt i borgerlighetens förda politik. I Hälso- och sjukvårdsnämnden ger man nu fri lejd till sundsvallspolitikern och moderaten, Jacomina Beertema. Här har jag svårt att avgöra om partiets företrädare låter Beertema helt köra över dem eller om de faktiskt tycker som moderaterna i alla frågor. Det vi kan konstatera är att med makten har sjukvårdspartiet helt tystnat!
Under den borgerliga sjukvårdsalliansens första åtta månader vid makten har vi kunnat bevittna att sjukvårdspartiet nu övergett den ekonomiska analys för landstinget som partiet tidigare stått för. En anledning till detta kan vara att störst kritik mot dessa ekonomiska beräkningar riktades från partiets nuvarande borgerliga kollegor.
Månne är det så att partiets företrädare är helt bekväma bland sina borgerliga systerpartier och därför inte finner någon anledning att delta i debatten? Är det till och med så att sjukvårdspartiet är ett intresseparti på högerkanten? Jag hade utan att tvekat kunnat svara ja på dessa båda frågeställningar i en högst personlig analys om det inte hade varit för de sjukvårdspartister som vid ett flertal tillfällen beklagat sig till oss socialdemokrater att partiet valt att samarbeta med borgerligheten, de känner sig allt annat än trygga bland de blåa partierna.
Vi har även tidigare kunnat bevittna samma mönster. Under fyra år i den borgerliga kommunledningen för Härnösands kommun under mandatperioden 2007-2010 blev partiet i stort sett uppätna av det moderata partiet och kommunalrådet, Anders Gäfvert. För detta straffades också partiet hårt av väljarna i Härnösand i valet år 2010. Nu ser vi tidiga tecken på att partiet går samma väg till mötes i landstinget. De tidigare stridbara samhällskritikerna har förvandlats till marionettdockor åt borgerligheten.
Vart är Sjukvårdspartiet nu när primärvården brottas med en väldigt ansträngd ekonomi och där uppsägningar nu stundar? Vart tog partiets tidligare krav kring konsekvens- och riskanalyser när uppsägningar stundar? Var hittar vi nu kritiken kring situationen i Närvården och rehab i Härnösand? Vart finns partiets företrädare som tidigare öppet kritiserade semesterstängningen av medicinsk rehab? Kraven kring att avyttra ytterligare lokaler i landstinget vart hamnade dem?
Andreas Sjölander
Ordförande Härnösands Arbetarekommun
